Rapport från skurhink
•
vann Maja Ekelöv, en ensamstående fembarnsmor och städerska, en manustävling utlyst av Rabén & Sjögren och året efter kom hennes roman Rapport från en skurhink ut. Den fick stort genomslag redan när den kom och räknas nu till en av de klassiska skildringarna av livet för en lågavlönad, ensamstående kvinna under talet. Som alltid när vi konfererar så pratar vi om hela boken, vill man undvika spoilers kring innehållet så ska man undvika att läsa vidare.
Anna: Alltså jag funderar på det här med klassiker, vad är det som gör en bok till en klassiker och på vilket sätt tycker ni andra att det här är en &#; eller kanske inte är en?
Annette: Det där tycker jag är väldigt intressant. Jag funderar en hel del på det när det gäller klassikerhylla på bibliotek exempelvis. Skillnaden mellan klassiker och modern klassiker är ju också något som kan diskuteras. En roman som vi nu anser vara en modern klassiker kanske inte riktigt håller måttet för att i längden kallas för klassiker?
Carina: Jag känner så mycket med Maja när jag läser hennes anteckningar! Hon känns så ensam på något sätt. Så medveten och engagerad i världshändelserna men hon har inte så många att prata med. Jag
•
Recension: Ekelöf, Maja; Rapport från en skurhink;
En miniutmaning att läsa en klassiker, skulle jag klara det? Jodå, jag läste Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf, som jag tänkt att läsa i många år. Boken har getts ut som ebok på Norstedts och fanns enkelt att tillgå i Storytel-appen. Jag tog med mig läsningen på ett antal resor till jobbet samt på planet till Berlin.
Maja Ekelöf är frånskild fembarnsmor med barn på väg ut i vuxenlivet. Hon är städerska och rejält märkt av ett slitigt arbete. Dessutom kan hon inte leva på sin lön, trots att hon sliter så hårt. Hennes intresse är litteratur och politik och hennes dagboksanteckningar handlar om lika delar om hennes jobbiga vardag som reflektioner över litteratur och politiska händelser. Hon är djupt engagerad mot Vietnamkriget och hon är socialist.
Jag blev smått överraskad av hur lättläst boken var. Det flyter på bra, även om bokens Maja är hemskt bitter på livet. Hon pratar om att få dö, men eftersom hon bara är femtio, måste hon leva i mins 15 år till. Ju längre in i boken man kommer, desto mer säker blir huvudpersonen på att anteckningarna ska ges ut. I verkligheten skickade Maja Ekelöf in dem till en roman
•
… är städerskan Maja Ekelöfs dagboksanteckningar (), olovligt skrivna på olika skrivmaskiner inom kontorslandskapen denna städar nattetid. Hennes verk är enstaka bedrift dock inte en underverk; denna hade redan förmågan samt självförtroendet för att skriva (hon läste vid kvällsskola samt skrev insändare till tidningen).
Av dagboksanteckningarna framgår att hennes fem ungar är arbetande tonåringar/unga fullvuxna personer , varav enstaka ännu hemmaboende. Ekelöf skriver mycket angående sönerna samt i förbifarten om dottern Britt (kanske för för att hon existerar självgående).
Ekelöf nämner inte barnens far, vilket utgör enstaka drivkraft inom min läsning: Var existerar han? Jag söker blad upp samt sida ned utan svar.
Ekelöf kommenterar samtida världshändelser:
…för att inom nästa andetag kommentera lokala händelser såsom en explosion på ett fabrik inom Karlskoga. Ämnen avhandlas samt växlar snabbt, (som detta ofta fullfölja i dagböcker).
Ekelöf förebrår sig själv då hon klagar över sin livssituation: ”Tänk att jag som ej svultit ett enda ljus i mitt liv existerar så utmattad på grå fattigdom. detta är därför trist, detta är därför tråkigt för att vara fattig” (s).
Grå fattigdom innebär för att ha uselt samvete på grund av att enstaka klagar, för att en unnar sig något onödigt &#; och för att ens lekamen sli