Vad gjorde en adel på medeltiden
•
Adelstitlar
Adelstitlar är benämningar eller titlar, som inom sin ännu bevarade struktur uppkom inom medeltidens feodalväsen. Adeln sågs som enstaka särskild samhällsklass av "stormän" som gavs speciella privilegier, och fungerade ofta vilket "småkungar" (vasaller) över sina förläningar, vilket hjälp åt rikets monark, fast tillsammans lägre rang. Flertalet titlar har gått i arv, men vissa är enbart personliga.
Ett vanligt privilegium var för att adeln (liksom prästerskapet) plats frälse, befriad från personlig skattskyldighet, liksom regel ifall man tillhandahöll en armé styrka ("rusttjänst") för herrens eventuella behov. I fornssvenskan betydde frälse "frihet", mot skillnad ifrån livegen alternativt träl.[1] Frälse var ett titel till en gårdsägande bonde fri från beskattning,[2][3][4] så länge gården gavs frälsestatus, samt titeln ärvdes inte tillsammans automatik.
Rörelse i hierarkin
[redigera | redigera wikitext]En individ eller ätt kunde stiga i rang på olika sätt samt låg- samt högadel utgjorde på talet 0,% från befolkningen inom Europas större länder, varav högadel knappt en tiondel, och hälften av all jord inom England tillhörde adeln.[5] Genom sammanslagning från mindre riken vid arv eller giftermål kunde större bil
•
Möt medeltiden
Den gård som adelsmannen bodde på kallades sätesgård. De flesta sätesgårdar såg ut som stora bondgårdar. Boningshuset var stort och välbyggt. Det fanns också flera ekonomibyggnader såsom stall, ladugård, brygghus, visthusbod, stekarehus, smedja och bostad för tjänarna. De allra finaste adelsgårdarna var byggda i sten. Några enstaka var befästa med enpalissad och en vallgrav runt. Ibland låg de på en halvö eller på ett lättförsvarat ställe. Det imponerade mycket på andra när man hade råd att bygga hus i sten.
Det fordrades att adelsmannen ägde minst fyra gårdar för att han skulle ha råd med vapen, rustning och häst. Rika adelsmän ägde betydligt fler gårdar, de rikaste hade hundratals gårdar.
Under talet blev adelsmännen allt rikare och mäktigare. Flera byggde starka befästningar och privata borgar. Drottning Margareta var rädd att adelns makt skulle bli alltför stor så hon förbjöd att man skulle få bygga egna, privata borgar. Några adelsborgar revs också ned på talet.
Adelsmännen fick inkomster genom att äga gårdar som bönder brukade. Bönderna betalade en avgift för att få hyra, arrendera, en gård. Dessutom var de tvungna att göra dagsverken på adelsman
•
Adel
- För andra betydelser, se Adel (olika betydelser).
Adel (adelskap, ridderskap, frälsemän) är en av börd överordnad samhällsgrupp. Oftast syftar ordet på en grupp som av främst militära skäl uppstod i feodalsamhället och som (vanligen av en kung) beviljades lagstadgade, vanligen ärftliga privilegier förenade med titlar och särskilda heraldiskarangtecken. Ordet adel kan även användas för en bördsaristokrati i samhällen som inte är feodala, till exempel antikens Rom. Adelsprivilegierna var av ekonomisk, politisk, organisatorisk och social karaktär. De kunde vara mycket betydande och innebära till exempel skattefrihet ("frälst" från beskattning) och företräde till statliga ämbeten, men också försvarsplikt i krigstider eller när kungen kallade. I Sverige och många andra moderna samhällen har adelskap inte längre någon större praktisk betydelse.
En adelsman (ädling)[1] är en man som antingen blivit adlad eller som genom börd tillhör adeln. Motsvarigheten på damsidan är en adelsdam. Adelsdam är den kvinna som är född i en adlig familj, som genom giftermål blivit upptagen i en adelsätt eller själv blivit adlad.